På väg bort, på väg hem

Sitter på tåget mot Göteborg. Sista dagen på gyn gjord, fick vara med på en operation. Intressant! Och kirurgen var oerhört pedagogisk o verkade gilla att förklara o lära ut.

Ytterligare ett refuseringsbrev idag. Börjar tappa hoppet lite. Men än är inte sista brevet mottaget så än finns det hopp!

Ikväll får jag sova bredvid min syster igen, men bara för en stund för om en dryg vecka flyttar hon utomlands. Så jag får passa på att mysa med henne i helgen.

Dessutom står hummerfiske på agendan, och hummerkalas med fina släkten. Och baka fin kaka tills dess. Och promenera med fina Rebecka. Och spela piano. Och mysa med finaste familjen. Och göra intervju till D-uppsatsen. Tänk om helgen bara kunde bestå av lite fler timmar. Det hade varit fint.

Och vet ni mer, pappa ska få sin present.

Och jag hoppas i hjärtat att han blir glad.

Annonser

Tomorrow tomorrow I love you tomorrow

Ja, nu har jag varit tre dagar på gyn och jag gillar’t! Jag hoppas jag trivs lika bra på förlossningen så småningom. Men gyn känns så rätt och så kul så jag är lycklig över att jag tog beslutet att jobba på gynakuten även nästa sommar!

Annars då? Uppsatsen känns som jag är inne i ett litet flow just nu och på fredag blir det första intervjun 🙂
Jag ska snart packa inför weekendtrippen till västkusten (visst låter det härligt!), jag ska bara göra färdigt min lilla present till pappi först (ni ska få se resultatet så småningom).

Det behövs göras ett röj här innan jag åker också. Nuförtiden förstår jag varför mamma alltid tjatade om att städa innan vi åkte utomlands. Jag tyckte ju det var världens onödigaste, för vi skulle ju ändå inte vara hemma, men gud vad skönt det är att komma hem till sin lägenhet (rum) när det är rent och fint!

Nej, klockan går, dags att sätta igång. Vi hörs under helgen. kanske redan imorgon.

 

Puss puss

As time goes by

Helgen är påbörjad, den är faktiskt halvvägs nu (för mig som hade en tredagarsledighet att se fram emot denna helgen). Jag har hittat en ny hobby. Tavlor. Canvas. Akrylfärg. Poscapennor. Tavlor? Så tänker nog en del av er. Men vem har sagt att en tavla måste vara målad? Den kan ju bestå av bokstäver, av text. Och det gör dem. Får se vad det blir för några. Men har ett par idéer i huvudet att fixa med.

Annars då. Ja, det är ju den där d-uppsatsen som sitter och skaver. Har gjort lite på den idag, men prioriterat att promenera i solen och ta det lugnt. Så imorgon, då ska bakgrunden vara klar. Vi får väl se.

Nu är det gokväll på svt, mysigt, trevligt. Och ikväll, klockan 20.45 då är Winnerbäck på tv. Lycka!

och om en vecka exakt, då sitter jag på ön, med finaste familjen och släkten och förhoppningsvis mumsar vi på hummer. Icke-oljeskadad hoppas jag :p

Ha en skön lördagkväll!

Family – together we have it all

”Det viktigaste en far kan göra för sina barn är att älska deras mor.”

Jag har en kompis som ofta pratar om att mina föräldrar är så fina mot varandra, att de är mysiga. Och ja, det är de. Och jag har tur som fått växa upp i en hel familj, fylld av kärlek. Som inte splittrats.

Dock inte sagt att allt alltid flutit på, att vi inte stött på motgångar. För det har vi. Det har alla. Men vi kommer förbi dem och är ändå en hel familj efteråt.

Mina föräldrar träffades och blev ihop i tonåren. Kanske är ungdomskärleken hållbarare än den man träffar senare i livet? Kanske handlar det bara om kemi. Om kärlek. Om respekt. Oavsett vilket så är jag tacksam att jag fått växa upp hos dem, med deras omsorg, deras vilja att jag ska få det bästa.

De har gjort allt för mig och min syster, på ett lagom sätt. Självklart har vi fått nej. Och vi har respekterat de svaren. Oftast.

Våra föräldrar har tagit med oss på resor flera gånger varje år, de har kört oss till fritidsaktiviteter, de har suttit i kalla ishallar varje helg hela vintersäsongerna, pappa har varit linjeman på de flesta fotbollsmatcher spelat,  de har varit funktionärer på friidrottstävlingar, de har hjälpt till med läxor, de har följt med på skolresor, de har stått där vid skolavslutningar som de stolta föräldrar man önskade att de skulle vara, de har sytt kläder till uppvisningar, de har stöttat, peppat och ställt krav.

De har offrat mycket för vår skull, för att vi ska få det bra, och jag tror nog att de har lyckats. Får hoppas att de tycker likadant. Oavsett vilket så är jag tacksam och jag hoppas att det gått fram till dem genom åren trots prövningar jag gett dem 🙂

Två pass i rad nu

Eller ja,ungefär.. Kör ett kvällspass nu och sedan dagpass imorgon. Sen väntar tre lediga dagar 😀 Jag ska njuta och mellan varven ska jag skriva på d-uppsatsen. Och i morgon, då är det bara sju dagar kvar tills jag åker hem.

Pratat med fina Becka på morgonkvisten. Sett en jättefin lägenhet i Stenungsund på hemnet. Delar av mig skulle vilja bo i Stenungsund. Delar av mig i göteborg. Göteborg för allt blir mycket smidigare då. Kompisar, jobb, kollektivtrafik. Stenungsund har närheten till familjen. Ja, det är svårt att bedöma vad som har övertaget, men av ekonomiska anledningar så vinner Göteborg.

Annars drömmer jag vidare om författarskap och cafédrömmar.
Det är viktigt med drömmar. Med mål. Annars står man bara och stampar.

Den 20/9 för ett år sedan

Detta var dagen då vi i bil utan stötdämpning åkte ut i bushen för att bo i nomadtält. Vi stannade på vägen och köpte lite mat. På hostelet sa de att det viktigaste var vodka. Vi köpte ingen, något vi sen skulle ångra bittert…

Vi högg ved, eldade i vår kamin, red på vildhästar (och att galoppera över Mongoliets vidder, det var otroligt häftigt!!) och genomled den värsta natten på många sätt. Vi satt allihop i tältet, i mörkret. Ingen el, ni vet. När vi skulle sova var det lagom varmt. Men mitt i natten hade elden slocknat. Jag och Maria vågade inte gå ut, hundarna skällde och vi hörde fotsteg. Morgan vaknade, surade över att vi inte hade tänt elden igen. Men han gjorde det. Och nu blev det varmt!! Jättevarmt! Jag och Maria som låg närmast kaminen hade ju all värme på oss, vi som nyss legat tätt tätt tätt ihop för att hålla värmen, vi satt nu vid dörren och gläntade på den och fick ilskna tillsägelser från killarna som inte förstod hur varmt vi hade det.

Vi gick ut och kissade, och hade jag inte varit så mörkrädd hade jag gått in och hämtat kameran, för den stjärnhimlen, en sådan himmel har jag aldrig sett och kommer nog aldrig få se heller, den var helt sagolikt vacker!

Och angående vodkan, det hade varit skönt ur värmesynpunkt att ha fått i sig lite sådan…

 

 

Goodiebag

image

Den här kom med posten idag från tidningen Må bra.  I våras, i en stund av förnuft skrev jag en insändare om att det viktiga är inte att äta rätt o träna för o bli smal utan för att kroppen ska må bra. Något jag fortfarande tror på. Oftast.
Insändaren glömde jag ganska fort, men så blev den månadens brev och då får man en goodiebag 🙂

Så från Garnier fick jag schampo, balsam, hårinpackning, solkräm, brun utan sol, concealer, ansiktstvätt, ansiktskräm, hårspray. tack! Säger jag.

Den 19/9 för ett år sedan

Sista natten på tåget gav inte så mycket sömn. Upp 05.30 för att hoppa av i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Men stjärnhimlen som jag fick se gjorde att det var helt klart värt den tidiga väckningen.

Vi blev upphämtade av hostelet och dagen spenderades på sta (efter en lång dusch där vattnet färgades brunt av all skit som rann av våra kroppar efter att inte ha duschat på fem dygn).

Vi åt den första lagade måltiden på lika länge och magen blev nog ganska chockad. Ögat var hungrigare än kroppen. Vi utmanade magknipet med att åka karusell på tivoli.

Vi träffade på barn som försökte tigga vår dricka och godis från oss, och ja, det gjorde ont i hjärtat, men när de började hålla fast oss då blev det obehagligt istället.

På kvällen åt vi mongolsk buffé. Så otroligt god!!