Barnmorskedrömmen del 1

Allting börjar med en dröm, en tanke. Och min tanke började någonstans runt årsskiftet 2005/2006. Hemkommen från fyra månaders spanskaplugg i Barcelona osäker på vilka val som vore rätt för framtiden. Min moster frågade ”ska du inte bli sjuksköterska?” ”Det ska jag verkligen inte bli” svarade jag. Men sen landade den tanken, mognade och en ny tanke slog mig ”om jag ska läsa till sjuksköterska, så är det för att jag ska bli barnmorska.” Och en lång och lärorik vandring påbörjades. Efter sjuksköterskeexamen måste man jobba heltid ett år innan man får söka till barnmorska. Surt då. Idag inser jag det vettiga med det. Jag jobbade femton månader och när jag och Maria åkte till Moskva för att påbörja vår fyra månader långa resa så var planen solklar. När vi kom hem hoppades vi att vi skulle läsa till barnmorska. I samma stad. 

En kväll när vi satt i Mongoliet hade ansökningstiden precis börjat. Vi gick in på internet och fyllde i ansökningen, satte städerna i samma ordning och hoppades att det skulle öka våra chanser om att komma in i samma stad. Om vi ens kom in.

I december var vi i Thailand hade en flera timmar lång bussresa framför oss, medvetna om att när vi kommer fram till nästa ort, då finns antagningsbeskedet på internet, Vi slängde ifrån oss väskorna och sprang till datorn som fanns på hotellet. Jag loggade in först. Scrollade ner och såg reservnummer som inte kändes alltför orimliga, och plötsligt står det antagen. Mälardalens högskola. What? Var ligger det? Jaha, Västerås, typ nära Stockholm alltså. Det var ungefär det jag visste. Maria loggade in scrollade ner och även hon var antagen. I Kalmar. Vi hoppade, skrattade, grät. Lyckan var så där obeskrivligt stor och det vi tyckte var allra bäst var att vi var reserv 12 och 13 i Linköping. Klart vår dröm om  att läsa i samma stad skulle bli verklighet. Vi firade med middag och drinkar på stranden och fortsatte diskutera boken som blivit vår bibel den senaste veckan ”Att föda” som vi hittat i en bokhandel i Bangkok. De andra i resesällskapet tyckte inte smärtlindring, värkarbete och utdrivningsskedet var kul att prata om, men jag och Maria, vi läste boken, reflekterade och såg fram emot 2011 som skulle innebära första steget på resan mot att bli barnmorska.

Till antagningsbesked 2 hade vi kommit hem till Sverige. Från klockan åtta på morgonen satt jag och uppdaterade sidan. Besvikelsen sköljde över mig när jag såg att jag var reserv 9, vilket innebar att Maria var reserv 8 i Linköping. Hur var det möjligt? Med sorg i hjärtat pratade vi med varandra och sa att det blir bra ändå. Vi får ringa varandra mycket. För även om vi visste att det fanns en chans att vi skulle komma in tillsammans efter uppropet så ville vi få ordning på våra liv. I Västerås hade de bostadsgaranti och det var sista dagen för mig att tacka ja. Såklart tackade jag ja, och gav upp hoppet på Linköping.

Jag jobbade några pass på den avdelningen där jag sagt att jag inte skulle komma tillbaka till mer. Sa upp min lägenhet i Göteborg och packade ihop alla mina saker. I slutet av januari gick tåget upp till Örebro där jag skulle bo hos min kompis Frida första veckan tills jag fått min lägenhet. Linköping och Lund ringde och sa att jag var antagen hos dem om jag ville. Jag tackade nej. 

Nu började resan mot barnmorska. I Västerås.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s