Höstens klara luft

och mörka morgnar. Det är en ny årstid på gång. Även om vi inte ens lämnat augusti bakom oss. Men det är okej. Det enda jag har svårt för är mörkret. På morgonen. Det är så mycket svårare att vakna då.

Igår var jag på middag hemma hos M tillsammans med mitt fina tjejgäng. Det var så roligt och mysigt och det är synd att vi har sådana scheman som vi har för det är så svårt att träffas allihop då. Mycket har hänt på den månaden som gått sedan vi sågs och tiden bara sprang iväg.

Jag önskar så att vi alltid kommer vara det här fina tjejgänget oavsett var folk flyttar i framtiden.

Det är snart dags

Att börja skriva igen. Det kliar i fingrarna. Meningar börjar dyka upp i huvudet. Ligger sparade för att bilda berättelser. Tankar.
Snart kommer jag börja skriva på nästa bok. Kanske nästa helg? Kanske nästa månad. Men skrivlusten är tillbaka. Lite i taget kommer den. Tillsammans med drömmar, ord och liv.

Recension från BTJ

Häftepos 12119333
Lektör: Hanna Gunnarsson

”Trots konventionella teman som meningen med livet och att finna den rätte har hon hittat
en egen ton och har fin hand med språket.”

 

Man får bara klippa lite ur en recension från BTJ, men detta fanns med och gjorde mig riktigt glad. För språket är något som många har uppskattat och att ha hittat en egen ton, det är ju drömmen! Så nu blir det snart till att börja skriva på nästa bok, uppföljaren. Men först har jag en 270 sidor att skriva på min andra bok, som inte har med varken Klädesholmen eller Sara och Jakob att göra.

Och det känns som om det kommer bli en del skrivande i höst och framförallt från årsskiftet då jag igår fick reda på att jag har fått ett fast jobb från dec-januari, 69% på natten. Bäddar för en del lediga dagar som kan fyllas med skrivtid!

Hurra!

Drömmer mig bort

Och är lite avundsjuk på min syster som skall till Teneriffa och jobba. Bort från vardagen och krav och måsten.

Drömmer mig dit, spanskakurs vid havet.

Eller en nybörjarkurs i franska i någon sydlig fransk liten by med kullerstensgator, trånga gränder, rosévin, grönsaksmarknader och ostar.

Eller bara vart som helst. Eller ett jobb.

Väntar på svar om nattjänsten jag sökt. Jag och typ en miljard andra. Och det känns inte ens hoppfullt, trots att jag jobbat där snart sex månader. Men jag vågar inte hoppas. Och någonstans i hjärtat finns oron. Tänk om. Vad händer om jag inte får jobbet? Och inte något av de andra två jag sökt heller. Ska jag söka jobb som sjuksköterska då? Fast jag vill jobba som barnmorska?

Nej, om man i stället bara skulle ta en resväska och läsa en språkkurs i en månad.

Jag får kanske nöja mig med New York i september och Berlin i oktober. Och Teneriffa i februari.

Och språkcaféet på esperantoplatsen.