Sista dagen som 25-åring

Idag har mina föräldrar, min mormor, morfar och farfar varit här och firat min födelsedag (som inträffar imorgon, tydligen den sämsta dagen att fylla år på hade det stått i tidningen).

Så idag har jag roat mig med att laga mat och baka tårta. Tycker det är så kul när man får lägga ner extra tid matlagning. Så jag har mixat lax och kräftstjärtar till färs och fyllt rödtungsfiléer med det. Gjort en apelsinchokladtårta från Roy Fares kokbok Sweet. Förätten var inte så mycket att laga, rosta lite pinjenötter och lägga upp fantastiska råvaror på en tallrik. Ruccola, bresaola, parmesan, nymald svartpeppar, olivolja, pinjenötter och lite balsamicokräm. Mums!

Finaste släkten, finaste kvällen. Fint!

 

 

Annonser

Skärpning!

Det här bloggandet är det lite si och så med, men motivationen har inte riktigt funnits där..

Istället har jag jobbat en dag sedan sjukskrivningen, i måndags. Hurra! Och utöver det har jag lunchat på stan med kompisar, ätit frukost på stan med vänner och i helgen som gick så var jag hemma på ön.

Fars dag firades på lördagen och jag bakade tårta 🙂 Bakning är lite som terapi.

På söndag fyller jag år och har idag konstaterat med en vän att de flesta krisar runt 25-27-årsåldern någonting, inte vid 30. Åtminstone de vi känner. Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen utan att på lördag kommer familjen på middag och då får jag baka igen 🙂 Älskar att laga pillig mat när det kommer folk och baka något som både ser imponerande ut och som är fantastiskt för smaklökarna 🙂

Lördagens tårta. Mums!

Annars då? Hjärtat mår bättre, men jag ser fram emot (fel ordval kanske iof) att få ingreppet gjort där de förhoppningsvis kan bränna de celler som skickar fel impulser. Drömde häromnatten att de gjorde ingreppet, hittade ingenting och skickade hem mig. Det är nämligen det jag är mest rädd för. Att de inte hittar vad det är, eller att de inte kan åtgärda det.. Men men, det problemet får vi ta när och om det kommer.

Nu ska jag städa färdigt innan det blir lite mer soffmys innan det är dags att sova. Imorgon ringer klockan vid 05.00 för det är dags att jobba.

Ha en fin torsdagskväll!

 

 

ADHD i själen

Ibland kommer den åter. Rastlösheten som min kära mamma döpt till ADHD i själen. När livet spretar. Eller viljan kanske. Drömmarna. Om vad jag vill göra. Tänk om man kunde klona tiden så att alla år var dubbelt så långa.

Om jag var yngre och kände att jag hade tiden för allt så hade jag velat åka till Paris och läsa franska i några månader. Inte för att jag är så brydd på att lära mig franska egentligen utan mest för att jag skulle vilja bo i Paris ett tag. Och då är det ju lämpligt att kunna iaf lite grunder i språket.

Kanske skulle jag möta våren i Paris en gång till? Bara för att få smaka lite på den stan igen. Få se magnoliorna blomma och andas vårluft långt innan den kommit till Sverige.

Kanske behöver jag bara få drömma lite.

Att komma igång igen

Igår skrev jag några ord på nästa bok. Det kanske inte verkar så himla fantastiskt. Men det är det. För mig. Jag hade trott att jag skulle börja skriva på den boken mycket tidigare i höst, men först kom bokmässan och då var jag fokuserad på När havet blåser ljumma vindar. Sen kom livet emellan och sedan sjukdom. Men nu tänker jag börja lite grann. Lite i taget. Ingen stress. Men jag längtar efter att få veta hur det kommer gå. För Louise och Gabriel. Om det förflutna är för närvarande. Eller om det går att komma runt.

Ord för ord ska detta också bli en bok. Det kommer inte bli enkelt och ibland tänker jag att jag måste vara dum i huvudet som utsätter mig för detta igen. Att ge andra en chans att tycka om och tycka illa om. Men historien är spännande och jag vill veta hur det blir. Jag vill utvecklas längs vägen. Och som en kompis sa, som läst de första sidorna: ”Jag tror stenhårt på den här boken.”

Vi får väl se 🙂