Sommar

Idag är det dagen före midsommarafton, och som så många andra i kustsamhällen i Sverige så börjar sommargästerna anlända. I städerna avbefolkas det. Och när jag tog min promenad över ön idag, över bron så slogs jag av den där lyckan jag kände när jag var barn. Eller kanske minnet av den lyckan.

När sommarlovet kom, skolavslutningen när vi dagen innan hade plockat blommor för att smycka kyrkan med. Lyckan över att 8-10 veckor väntade med lek, spring, badande och lära känna nya människor. Det var roligt med sommaren, det där att ens ”sommar-kompisar” kom ut. Livet var bekymmerslöst och oavsett hur vädret var så minns jag bara lyckan.

Den lycka jag tänker mig att sommargästerna känner idag när de kommer med fullpackade bilar ut hit med förväntan om en fin sommar.
Eller vad vet jag. Men jag längtade lite efter det själv, att packa bilen och komma hit ut och veta att man hade flera veckor av sommar, avkoppling, grillande, solande, badande och vinkvällar framför sig.

Sen jag flyttade härifrån har jag börjat uppskatta den här ön mer, uppskatta livet Längta hit ut och se ön på det där sättet som andra gör som kommer hit ibland.

Här ute finner jag lugnet, friden, glädjen. Här ute har jag familjen, vänner, bekanta, havet och icke att förglömma – pianot 🙂 Den kombinationen gör mig hel.

Men nu har jag tappat bort mig från det jag började med, sommaren. Våra årstider gör att vi uppskattar sommaren mer tror jag, att vi har tydliga skillnader. Att vi tar oss igenom det där mörka och kalla under vinterhalvåret, då är vi värda en fin sommar. Så är det inte alltid, de senaste somrarna har inte varit mycket att hurra över. Men den här sommaren, den tror jag kommer bli fin. Och jag hoppas att många barn får fina sommarminnen, så att de också kan se tillbaka på sina barndomssomrar med samma lycka som jag!

Annonser

Ute på ön

Med tanken att det skulle bli en del skrivande. Det har det inte blivit hittills. Men något som är så mycket viktigare. Framförallt när en sommar väntar utan semester (självvalt, så har ingenting med allt som står i tidningarna att göra). Rekreation.    

30 timmar med en fin vän. Där vi började med en lägenhetsvisning i Göteborg, en spontaninbjudan att hon skulle följa med ut till ön. Hem och packa. Möttes på centralen. Köpte mat och tog med oss på tåget. Åkte tåg genom en sommarfin västkust och bytte sedan till bussen mot ön, den som ihop med lite utrop hade kunnat fungera som en sightseeingbuss för när man väl är framme på ön så har man sett nästan hela Tjörn.

När vi kom fram öppnade vi en flaska vin och satte oss på altanen och tände lite ljus. Det enda som hördes var vågornas kluckande mot bergskanten och just då fanns nog ingenting som kunde gjort det bättre. 

När klockan var halv 4 ramlade vi i säng och dagen därpå så hann vi med budgivning på lägenhet (förlorade den), hälsa på farfar och fika med honom, laga mat, bada, sitta inne och mysa medan regnet smattrade på fönstret och vinden ven. 

Nu sitter jag här själv. Om mindre än ett dygn skall jag till mormor och morfar för midsommarlunch och sedan blir det nattjobb för mig under midsommarhelgen. 

(foton tagna av M.T)

Skrivande och jobb

Skrivandet rullar på, flytet är här en stund. Men det är lång väg kvar, men det gör inget, det är ju den här delen av processen som är härlig 🙂 

Inatt skall jag jobba igen, sen är jag ledig ett par dagar då jag ska ut till ön och skriva, spela piano och andas havsluft innan det är dags att hjälpa den kvinnliga befolkningen som har oturen att behöva hälsa på oss på midsommarafton. 

Blev tipsad om den här videon av en läkare inatt när vi pratade om att många tycker vi har ett äckligt jobb med diverse underlivsvätskor som vi kan stöta på. ”Covered in five bodily fluids, that’s OB” 

Läser igenom

Det första som jag skrivit. Har aldrig gjort så förut när jag skrivit bok (jaja, jag har bara skrivit en innan, jag vet) men den här är lite klurigare att skriva. Så jag stuvar om för att få till ett så bra flow som möjligt mellan nutid och dåtid och samtal mellan existenserna. Och mest för att också komma i fas så jag kan fortsätta skriva. För jag läser det jag skrivit hittills och jag gillar vad jag läser. Jag berörs av texten, även om det är jag som formulerat orden till meningar. Jag hoppas att andra kommer beröras också. Inte nödvändigtvis på samma sätt, men ändå beröras.