Bakom fasaden, bortom de sociala medierna. Finns livet kvar där?

Sommaren passerar och jag har fullt upp med att leva. Tänker att jag ska bli bättre på att leva livet och inte bara dokumentera det.
För inte är det så att Facebook och instagram och bloggar egentligen visar hur vi har det. Det visar en del av det, den delen vi vill att andra ska se. Delen där våra lyckade liv får stå i centrum. Som om lycka var allt som det fylldes med.

Så är det ju inte (trots att mitt liv just nu är alldeles fantastiskt) det tror jag alla vet. Det finns alltid ett mörker som antingen är närvarande eller lurar inte alltför långt bort. Vad gör vi varandra för tjänst genom att inte låtsas om att det finns? Förneka att vi ibland får kämpa. Att livet inte alltid består av sol, bad, semester, rosevin i solnedgången etc.

Eller vad gör vi mot varandra egentligen när vi inte längre bara kan umgås utan samtidigt sitter med mobilen i handen för att berätta för alla andra om vad vi gör. För om inte andra vet, då har det inte hänt. Eller?

Eller det faktum att man inte ringer sina vänner lika ofta längre för man vet ändå vad som händer i deras liv. Det syns på de sociala medierna. Iallafall det fina.

Missförstå mig inte, det är inte meningen att det ska låta bittert, just nu är det sådan medvind i mitt liv att jag inte kan vara bitter tror jag. Kanske är det därför jag är mer mån om att faktiskt leva under de där fina stunderna. Uppleva dem. Spara dem som minnen – inom mig. Inte bara digitalt.

Men i slutänden finns fortfarande två problem kvar, det ena att vi har fullt upp med att visa alla andra vad vi gör istället för att vara närvarande i stunden. Det andra att vi beter oss som om livet alltid var tipptopp, en illusion som hade varit fin om den var sann men blir ganska grådaskig när man vet att det bara är en fasad.

20130806-144413.jpg

Annonser