Vad beror det på?

Det konstanta uppvisandet av vad vi åstadkommer. Bilder av julpyntade hem, nytränade kroppar, nyttiga middagar. För att vi alla mår så kollektivt dåligt att vi måste få våra likes på facebook för att må bättre?

För visst är det så att vi känner oss lite bättre än alla andra när vi tackar nej till den där kakan som bjuds på jobbet. För att vi dessutom ger andra lite dåligt samvete.

Varför behöver vi uppskattning från andra hela tiden? Känna oss lite lite bättre? Kollektivt dålig självkänsla?

Ungdomar idag växer upp i en tid då sociala medier är viktigare än dina slutbetyg.. Du kan bli rik och känd av en blogg, du behöver inte ens ha några slutbetyg. Det är viktigt att synas, och kanske mest för hur du ser ut och hur häftigt ditt liv är snarare än vad du åstadkommit eller hur du är som person. Du kan bli känd och rik genom att provocera eller banta genom att äta barnmatsburkar. En värld som blir allt sjukare.

När jag var yngre var jag ofta inne på pro-ana-sidor, där man kunde få tips på hur man skulle gå ner mer i vikt. Sidor jag inte behövde då.. Och inte idag, för hur gärna jag än vill säga att jag inte tar åt mig, så gör jag det. Än idag. Tips allt från att man ska äta på mörkblå tallrikar för man blir mätt snabbare då till att man ska ha varmt i sitt rum för att man inte blir hungrig då – eller kallt för kroppen bränner kalorier av att frysa. Och jag kunde inte bestämma mig för vilket som var bäst, att ha varmt eller kallt i rummet, men valde ofta gärna kallt, för vem vill inte bränna fler kalorier? Eller stå upp på spårvagnen för det bränner iallafall några fler än att sitta.. Det finns massor av hashtaggar för pro-ana och thin-inspiration, en del är blockerade, andra inte. Nya hashtaggar som dykt upp är ”fitspo” vilket då handlar om vältränade personer som lägger upp bilder, ett fenomen som är precis som ”thinspo” men klarar sig lite längre ”för det är ju hälsosamt att träna”. Indeed it is. I lagom dos. När det inte är ångesten och skuldkänslorna som tar dig till gymmet. Men det finns en gräns och du vet inte att du passerat den förrän det är för sent.

Men fortsätt gärna visa upp era fantastiskt lyckade liv, för kanske lurar du någon. Kanske kan du även få någon annan att ramla in i ätstörningar och självhat. Kanske ger det dig tillfredsställelse. Att du är så mycket bättre.

Annonser

Skrivandet, prestationsångesten, kaoset och viljan

Frågan är vad som vinner kampen. Skulle tro att det är viljan.. Men det är hattigt och jag kan inte låta bli att undra hur jag ska få ihop det. Om viljan att skriva något unikt och fantastiskt lägger krokben för mig. Om jag glidit ifrån mitt ursprung, tagit en lång omväg till målet. 40.000 ord skrivna. Kan inte ge upp nu. Måste slutföra. Få ihop det. Se det bli sådär bra som jag tänkte mig i huvudet när jag började. 

Note to self: En synopsis hade varit fint att ha…!