Fortsättning från gårdagen

Det blev många besökare här på bloggen igår. Och ämnet verkar beröra. Många som kände igen sig som den gravida. Sorgligt, men så talande för den tid vi lever i. I ett samhälle där det är viktigare att vara smal än något annat. Jag skulle önska att mitt barn får växa upp i en värld där vänlighet gentemot andra människor, ödmjukhet, respekt och lycka är viktigare än vad han eller hon väger. Är det inte viktigare att vara lycklig och väga ett par kilon för mycket än att vara smal men olycklig?

Jag känner mig väldigt långt ifrån den där gravida som det lyser om som man ser på framsidan av gravidtidningarna. Jag känner mig privilegierad och lycklig över att få vara med om en graviditet. Men inte riktigt så fräsch som de är framretuscherade att vara. Men det är helt okej ändå, för det viktigaste för mig är att mitt barn mår bra. Om jag då ser lite sliten ut och om jag är ”för stor”, då får det vara så. För så länge mitt barn har det bra i min mage så är allt annat oviktigt.
Det är därför jag tycker att det är så tråkigt, att mitt i det där fantastiska som det innebär att få bära och föda ett helt nytt liv, som är hälften jag och hälften den man som jag älskar något så oerhört, så ska utseende- och vikthetsen vi har i samhället få större plats än det underbara i att få ett barn.

Jag kanske tolkar saker fel, är så kallat överkänslig, men jag känner inte riktigt i folks kommentarer att de skulle vara välmenande eller ens av oro/omsorg för mig utan det är bara deras sätt/rätt att få uttrycka sin åsikt. Och i de kommentarerna så läser iallafall jag in ett misslyckande. Att det är ett misslyckande att få ett stort barn eller att gå upp mycket i vikt under graviditeten. Att det tyder på dålig självdisciplin hos mamman. Likväl som (en del av) de som föder barn utan smärtlindring gärna påpekar det med en viss ton av triumf och att de skulle vara bättre mammor än en mamma som tagit all smärtlindring hon kunnat få.

Så här är det; vi är alla olika. Vi går upp/ner olika mycket både under graviditet, amning och i vanliga livet. Vi kommer alltid vara olika och uppleva förlossningar olika. Även anledningen till smärtlindring kan variera. Någon tar en ryggbedövning för att hon tycker att smärtan är övermäktig. En annan råds att ta ryggbedövning för att kroppen ska få en chans att slappna av och vila lite så att den inte motarbetar sig själv i jobbet med att föda fram ett barn. Oavsett anledning och orsaker så är det som det är. Om ni lägger värderingar i det om huruvida man är en ”duktig och lyckad” mamma eller inte beroende på vad man gör, gör oss alla en tjänst och behåll det för er själva. Det viktigaste för alla mammor och pappor är att allting går bra och att deras barn mår bra.

Jag är inte perfekt, jag säger säkert också mindre genomtänkta saker emellanåt utan en tanke på att det kanske sårar någon annan, men jag försöker tänka på vad jag säger och med medvetenheten så kan jag bli allt bättre på det. I hopp om en bättre värld där vi försöker lyfta varandra istället för att trycka ner varandra.

bildkevinhall

Consider the intention of your message before you speak it.

 

 

Härmed avsäger jag mig er ”omsorg”

Sedan den 23 december har jag vetat om att det växer en människa inuti mig. En människa som är så otroligt efterlängtad och älskad redan nu. Redan från start. Allt sedan graviditeten blivit känd hos andra har dock kommentarer haglat. Om min kropp. Mitt utseende. Antaganden om bebisens storlek.

Får jag fråga varför ni anser er ha rätt att kommentera min kropp? Något ni inte skulle gjort om jag inte var gravid. Men är man gravid så är man allmän egendom. Då ska man le snällt när folk berättar för en hur OTROLIGT  stor man är. Vilken jättebebis man kommer få. Som om jag inte har en spegel. Som om jag inte hade lite småångest över viktuppgång och kroppens förändringar ändå. Som om jag själv inte önskade slippa föda fram en stor bebis.

Sedan väldigt tidigt har jag fått höra att barnet kommer vara jättestort, väga 4,5-5 kg och fått medlidsamma blickar. Inte av min barnmorska eller läkare på mvc utan av diverse ”experter” som känner mig sedan tidigare. Det kanske barnet kommer göra även om inget tyder på det nu, men OM det nu är så, på vilket sätt hjälper era kommentarer mig? På vilket sätt får era (oerhört evidensbaserade) åsikter mig att må bättre?

Ja, jag har en stor mage. Men senast för en vecka sedan gjordes en mätning av bebisens storlek då jag var inne på förlossningen för sammandragningar. Bebisen är normalstor, däremot har jag mycket fostervatten och ligger på gränsen till polyhydramnios. Men det spelar egentligen ingen roll för själva poängen är att jag förvånas över att människor tar sig friheten att diskutera min kropp, dels med mig, dels med andra.

Tidigare i mitt liv har jag haft ätstörningar, som så många andra. Kanske är det därför som jag blir så provocerad. För att även om jag ter mig frisk från allt vad ätstörningar heter i nuläget så kommer jag alltid få vara på min vakt för att inte släppa efter för de tankar som finns kvar. Som alltid kommer finnas där. Det var fruktansvärt jobbigt att må illa i början, kräkas på jobbet och så vidare, samtidigt fanns den där ätstörda tanken som ändå var lite glad, för det innebar eventuellt en mindre viktuppgång. Så, så frisk är jag. Därför bryter era kommentarer ner mig. Jag vill inte höra dem. För, för varje sådan kommentar så måste jag uppbåda alla krafter jag har för att inte falla tillbaka i gamla ovanor med att hoppa över måltider etc. Tänk era kommentarer om ni nu måste göra det av någon anledning, men håll käften om det. Vad är det som gör att ni måste ventilera tankarna med mig eller mina närstående? Är era liv inte tillräckligt spännande? Och det gäller inte bara mig, för vad vet du om vilka hjärnspöken någon annan har? Vad dina ord sätter igång hos den personen?

Och ja, jag har gått upp i vikt under graviditeten, för man gör liksom det. Sen är det inte heller jätteenkelt att inte gå upp så mycket när man inte kunnat röra sig på ett halvår, dels på grund av foglossning och sammandragningar, men också på grund av ett hjärta som slår så snabbt att ni hade fått både ångest och blivit helt slut om det var ni som var drabbade. Men min viktuppgång kan inte på något sätt påverka er utan det är jag som får ta tag i det när bebisen är ute. Det är jag som förhoppningsvis då har en kropp som klarar av promenader åtminstone. Och gör den inte det, då är det så. Men det är mitt problem och jag lovar att jag bekymras mer av det än ni. Så ni behöver inte bry er. För det tillför inget positivt varken i mitt liv eller ert.

På samma sätt som de som har en liten mage får kommentarer om att de är små och bekymrade blickar huruvida bebisen växer som den ska. Ni behöver inte kommentera det heller. Den mamman oroar sig säkerligen tillräckligt ändå, det behövs inte spädas på.

Om ni vill säga något men inte vet vad, prova att bara säga ”Vad roligt att ni ska få barn.” Eller valfritt vad som helst som inte innefattar kroppsliga förändringar eller dömanden.
Så låt utseendemässiga kommentarer stanna i ditt huvud. Eller ska vi alla börja kommentera hur rynkig någon blivit, tjock någon (ogravid) blivit etc etc. Bidrar det till en bättre värld? Lyfter det någon? Ens dig själv? Mår du bättre av det? Spelar det dig någon egentlig roll.

Låt gravida få vara just gravida, utan utseendehets, utan kommentarer och utan ”välmenande” tips. De (vi) har tillräckligt mycket som vi funderar och nojjar över ändå.

Bröllopslycka och kärlek

Då var man fru Björkman. Dock kommer bloggen ha kvar mitt gamla namn då jag i nuläget tänker behålla det namnet när jag skriver böcker.

Vi hade en underbar dag där allt var precis så fantastiskt som det kunde bli o bättre än så. Vädret var fantastiskt, allt klaffade, maten var otroligt god och vi har så många fina vänner och familj.

Jag började dagen med årets första dopp, något som höll mig hyfsat avsvalkad hela dagen. Sen var det lunch fixad av Roberts pappa och efter det var det dags för frisyr o sen påklädning innan fotografering och vigsel.

Finns inte så mycket att säga, låter fotona tala istället.

20140618-101502.jpg

20140618-101534.jpg

20140618-101557.jpg

20140618-101619.jpg

20140618-101638.jpg

20140618-101659.jpg

20140618-101725.jpg

20140618-101759.jpg

20140618-101817.jpg

Dålig uppdatering

men bröllopsfix pågår.

I fredags var vi på Klädesholmen, det var dags för Sillens dag. Första året som det regnade, men R och S fick åkt rib-båt ändå. Vädret blev riktigt illa på kvällen där sen, blixtrade och regnade rejält. Då är man tacksam att man kan sitta inomhus. Rebecka kom för att testa bröllopsfrisyr på mig. Blev mycket bra 🙂

På lördagen ställde vi i ordning borden inför bröllopet och sen åkte vi tillbaka till Göteborg. Middag i Majorna väntade innan det var dags för Håkan Hellström på Ullevi. Och hur det var har ni säkerligen läst i tidningen 😉

Nu fixas det med bröllopsförberedelser, lämnat in ringarna för upputsning och gravering så känner mig lite naken. Haft 24-timmars EKG på mig igår till idag, så nattens sömn var inget att skryta med. Barnmorskebesök i morse med. Knoddus följer sin kurva (tjockiskurvan på SF-diagrammet) och jag ökar i storlek med… Huvudet nedåt enligt barnmorskan, och det kanske var det då, men nu vet jag inte, knoddus rumsterade runt förut så jag nästa trodde den skulle komma ut genom bukväggen 😉 Fosterljuden blir stadig lägre varje gång jag är där. 155 första gången, sen 140 och nu 130.. Så normala såklart, men undrar ändå om det är ökningen av min hjärtmedicin som gör det.. Eller om den nästa gång är uppe i 140 igen.. Vi får väl se..

Ska iväg om en stund till en kompis, ska promenera dit med min syster genom slottsskogen. Får se hur det går för fogen i blygdbenet.. Den och jag samarbetar inte så bra..

Imorgon och på torsdag ska det fixas och packas inför bröllopet, på fredag åker vi ut för att fixa och så ska jag baka tårtorna och sånt där. Så kan vara så att här är tyst tills bröllopet är över.

 

Första föräldragruppsträffen

i eftermiddag. Inte riktigt för min skull som vi går dit, men tycker att blivande fadern har rättt att få höra om förlossning och amning av någon annan än sin flickvän 😉

Suttit och pillat med bröllopshäftet idag. Är ju faktiskt R som gjort nästan hela, jag fyller bara i det som jag måste svara på eller skriva. Men tror det kommer bli bra 🙂

Imorgon är det nytt försök att få håret fixat och på kvällen där blir det AW hos chefen. Och på fredag är det sillens dag på Klädesholmen. Ni kommer väl dit? Rib-turer, silletunne-race, lägga in sin egen sill, diverse närproducerad mat och inte minst så är det första dagen som årets sill säljs. Björnbär och grönpeppar. Själv äter jag ju inte sill (familjen och öns svarta får), men kombon låter så märklig att den kanske kan bli bra.

Vad är det som är orsaken till den här utvecklingen?

betyg

 

vart tog det egna ansvaret vägen? Och när började föräldrar curla sina barn så gräsligt att de inte kan se att deras små älsklingar inte är så perfekta som de inbillar sig. Vem tror de att de hjälper? Jag hoppas på en vändning snart, för jag vill inte att knoddus ska behöva gå i en klass där klasskamraternas föräldrar slåss för sina barns betyg, för att de ska få betyg som de inte förtjänar..

Vaken 05.15

och kunde som vanligt inte somna om. Så nu sitter jag med datorn i knäet och hoppas kunna skriva lite på manuset. Dock är jag fortfarande trött och ögonen klibbar igen så det känns lite tveksamt att det kan komma något bra ur den här hjärnan just nu. Bättre de tidiga mornar (nätter) jag vaknar och ändå känner mig pigg, då kan en hel del bli gjort.

Har bläddrat igenom tidningen Skriva i hopp om att bli lite piggare, men inte ens det hjälpte riktigt. Men men, det är väl bara att sätta sig med dokumentet. Det är ju större sannolikhet att det fylls med ord om jag har det framför mig än om det är nedstängt.

 

 

 

Every-morning-you-hav-two-choice-continue...-unknown-Picture-Quotes

Hemma igen

Hittade en skön stor t-shirt som jag tog på mig direkt jag kom hem, hoppas på att få mycket skrivit med den på 😉 Inspiration fick jag ändå under turen på stan så tror på en del ord till här idag.

Sambon är och springer blodomloppet så har lite tid till mitt förfogande. Han stör mig inte när han är hemma men jag har svårt att få ro när det är någon annan i rummet.. 

 

Drömmar

Har ni sett babel i vår? Eller åtminstone klippen där Helen Sjöholm och Benny Andersson spelar in författares texter. Vilken oerhört fantastisk uppgift att få, att skriva en text till en melodi av Benny Andersson som ska sjungas in av Helen Sjöholm. Så oerhört gärna jag skulle vilja göra något liknande!

Har ni inte sett dem, så kan ni se klippen på svtplay.

 

Dagens planer

blev ändrade redan nu.
Hade tid för att klippa mig och göra slingor klockan 11, men frisören hade blivit sjuk, så det får bli på torsdag istället. Går bra det med, då är det fortfarande en dryg vecka kvar till bröllopet.

Pratade med en kompis som funderade på att komma in till stan och leta klänning, så ska möta upp henne och se om jag kan lyckas köpa de sista grejerna inför den stora dagen 🙂

Hon har ju en bit in till stan så ska se om jag kan få skrivit lite innan vi ses. Hade varit skönt med lite fler ord att fylla dokumentet med..