Fortsättning från gårdagen

Det blev många besökare här på bloggen igår. Och ämnet verkar beröra. Många som kände igen sig som den gravida. Sorgligt, men så talande för den tid vi lever i. I ett samhälle där det är viktigare att vara smal än något annat. Jag skulle önska att mitt barn får växa upp i en värld där vänlighet gentemot andra människor, ödmjukhet, respekt och lycka är viktigare än vad han eller hon väger. Är det inte viktigare att vara lycklig och väga ett par kilon för mycket än att vara smal men olycklig?

Jag känner mig väldigt långt ifrån den där gravida som det lyser om som man ser på framsidan av gravidtidningarna. Jag känner mig privilegierad och lycklig över att få vara med om en graviditet. Men inte riktigt så fräsch som de är framretuscherade att vara. Men det är helt okej ändå, för det viktigaste för mig är att mitt barn mår bra. Om jag då ser lite sliten ut och om jag är ”för stor”, då får det vara så. För så länge mitt barn har det bra i min mage så är allt annat oviktigt.
Det är därför jag tycker att det är så tråkigt, att mitt i det där fantastiska som det innebär att få bära och föda ett helt nytt liv, som är hälften jag och hälften den man som jag älskar något så oerhört, så ska utseende- och vikthetsen vi har i samhället få större plats än det underbara i att få ett barn.

Jag kanske tolkar saker fel, är så kallat överkänslig, men jag känner inte riktigt i folks kommentarer att de skulle vara välmenande eller ens av oro/omsorg för mig utan det är bara deras sätt/rätt att få uttrycka sin åsikt. Och i de kommentarerna så läser iallafall jag in ett misslyckande. Att det är ett misslyckande att få ett stort barn eller att gå upp mycket i vikt under graviditeten. Att det tyder på dålig självdisciplin hos mamman. Likväl som (en del av) de som föder barn utan smärtlindring gärna påpekar det med en viss ton av triumf och att de skulle vara bättre mammor än en mamma som tagit all smärtlindring hon kunnat få.

Så här är det; vi är alla olika. Vi går upp/ner olika mycket både under graviditet, amning och i vanliga livet. Vi kommer alltid vara olika och uppleva förlossningar olika. Även anledningen till smärtlindring kan variera. Någon tar en ryggbedövning för att hon tycker att smärtan är övermäktig. En annan råds att ta ryggbedövning för att kroppen ska få en chans att slappna av och vila lite så att den inte motarbetar sig själv i jobbet med att föda fram ett barn. Oavsett anledning och orsaker så är det som det är. Om ni lägger värderingar i det om huruvida man är en ”duktig och lyckad” mamma eller inte beroende på vad man gör, gör oss alla en tjänst och behåll det för er själva. Det viktigaste för alla mammor och pappor är att allting går bra och att deras barn mår bra.

Jag är inte perfekt, jag säger säkert också mindre genomtänkta saker emellanåt utan en tanke på att det kanske sårar någon annan, men jag försöker tänka på vad jag säger och med medvetenheten så kan jag bli allt bättre på det. I hopp om en bättre värld där vi försöker lyfta varandra istället för att trycka ner varandra.

bildkevinhall

Consider the intention of your message before you speak it.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s