Det där med att skriva

utan att veta om någon någonsin kommer få läsa det man skriver.
Den tanken.

När man vet att ämnet är viktigt, men att själva skrivkonsten kanske inte håller.

Samtidigt som man tycker att stora delar är riktigt bra skrivna.

Men så finns den där lilla djävulen på axeln som påpekar att det inte räcker till. Inte duger. För vad tror jag egentligen. Varför skulle just jag och min bok få stort genomslag? I massan av nya böcker, bland alla dessa som drömmer om samma sak som jag. I världen där vi slåss mot redan etablerade författare och människor som är kända för något annat som får ett kontrakt från ett förlag bara genom att ha en idé. För visst hade det känts mer hoppfullt om man hade vetat medan man skrev att den skulle bli utgiven. Nu sitter man istället här och har lagt ner tusentals timmar på ett manus som kanske inte ens kommer bli en bok.

Men nöj dig, tänker säkert en och annan. Du har ju redan fått en bok publicerad. Ja, det har jag och visst är jag glad över det. Men den här boken, detta manuset är så annorlunda. Det är så vackert, så sorgligt, men framförallt viktigt. För dig. För mig. För så många.

Jag hoppas att alla de här timmarnas slit gör att boken kommer finnas i din bokhylla så småningom. Att den berör dig. På något sätt. Hade jag inte haft den förhoppningen hade jag slutat skriva här och nu. För så är det ju. Jag skriver för att jag vill att berättelsen ska bli läst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s