Idag har jag gjort…

något jag aldrig tidigare gjort. Eller ens trott låg för mig. Jag har städat bort julen i lägenheten. Och det är inte ens nyår.. Jag är en liten julfascist egentligen… Jag älskar julen och förberedelserna och julafton och juldagen och mys med familj och släkt. Men sen räcker det. Det är liksom bra nu. Och jag är istället mer taggad för 2013, för att komma in i rutiner igen. Fast jobb, skrivande, annan mat än julmat, inget mer julgodis (som för övrigt är ganska äckligt när man kommer upp i de mängder man gör från advent till julafton).

Så tomtarna är nedpackade i sina lådor, adventsljusstakar och stjärnor är tillbaka i skåpet.

Och jag är redo för nytt år, på vägen mot en ny vår och sommar. Med fina dagar innan dess. Ett nyårsmål har jag också (inga nyårslöften, det låter för hårt). Att skriva klart råmanuset till nya boken. Mellan fast jobb och de två eller tre kurserna som jag ska läsa. Kanske är det därför jag är lite städsugen nu. För att komma i ordning innan året drar igång.

Har ni några nyårsmål?

Annonser

Splittrad

Ni vet när man vill göra så mycket att man inte riktigt vet var man ska börja och ingeting blir gjort. Lite den är det idag.. Men nu har jag iallafall börjat beta av att-göra-listan. Inte att det är något jag måste göra, utan mer vill göra. Jag vill skriva på nya boken, men jag vill också plugga lite gynekologi. Och fixa mat inför morgondagens julbord (nästan klart med det) och tvätta (pågår). Och utöver det så är det miljoner små grejer som pickar på uppmärksamhet. Räkningar, försäkringar, bokföring, skatt, vinst, etc etc…

Men det är bara att börja..

Mysfika

Träffat Maria i dag, vi kom inte ens ihåg är vi sågs senast. Tror det var i mars. Nu har vi slutfört resan som påbörjades i Mongoliet, blev sann i Thailand och genomfördes i Västerås och Kalmar. Nu är vi tillbaka i Göteborg och det är så himla fantastiskt! Så idag har vi haft en supermysig fika i Haga 🙂

Underbart!

Jag har inte glömt er!

Jag har bara flyttat till Göteborg och börjat jobba som barnmorska.

Och allt jag kan säga är att jag trivs så himla bra tillbaka i Göteborg! Och jag trivs så bra på mitt jobb. Jag tror den här sommaren kommer bli minst lika bra som supersommaren 2011.

Det säljs lite böcker här och där. Inatt drömde jag dock att den dagen som är samhällets dag på Klädesholmen, där jag ska sälja och signera min bok, vaknde jag upp och isen låg på havet, massa snö och kallt… Nog för att sommaren är lite kylig hittills men jag hoppas att det där inte var en sanndröm.

Annars rullar livet på och jag trivs 🙂

Jag hoppas ni får en fin dag, jag ska spendera kvällen på roligaste jobbet! 😀

Fullt upp

I alla fall känns det så. Även om jag inte riktigt kan säga vad jag gjort. Men kalas, rensning av grejer i källaren, kört prylar till göteborg och sisådär en miljard småpyssel. Min sommarledighet börjar gå mot sitt slut och snart är det dags för jobb. Utvilad? Inte det minsta, men kanske är det så att tröttheten går bort när det blir rutin på dagarna? Man kan ju alltid hoppas 😉

Kikar på boende till Österlen-resan, planerar matinköp inför midsommar, bokför, tänker på nästa bok, fixar med examensbevis, legitimation, papper, kopior, boksigneringstillfällen och  listan över saker att göra verkar aldrig bli kortare…

VIlket klagoinlägg det här blev, det var kanske inte meningen. För jag har haft en jättemysig helg med kalas, släkt och så vidare så tröttheten kom kankse med huvudvärken jag vaknade med.. might be.. jaja, nu ska jag göra mig i ordning, i dag blir det träff med kompisar innan matchen ikväll.

So long

 

Post-framträdande-syndromet

Idag vaknade jag halv 8, gick upp, fixade med bokföring, åkte till banken och gjorde även andra ärenden. När klockan var 11 så var jag supertrött och tröttheten höll i sig. När klockan var 14.30 så drog jag på mig träningskläderna och tvingade mig ut på en snabb promenad en halvmil. Det hjälpte. Tröttheten var som bortblåst fram till nu. Tror att det är en sån dag bara. En dag där jag tillåtit mig att slappna av efter skola, examensfixande och gårdagen. Imorgon är jag på banan igen tänkte jag 😉 Imorgon är det en vecka kvar tills jag börjar jobba. Som Barnmorska! Häftigt!

Men nu ska jag nog fortsätta att göra ingenting… Ibland måste även det vara okej…

Ni vet den där tomheten

Som smyger sig på när man nått fram till något man länge längtat och strävat efter. Den har infunnit sig. Inte så mycket, men lite lite grann. Nu ligger Västerås och barnmorskeutbildningen bakom mig och en okänd framtid väntar. Det är spännande, men Västeråstiden och förlossningen kommer finnas i mina tankar.

Det är så med livet. Avslutade kapitel. Början på nya. Nutiden blir dåtid, blir minnen. Framtiden blir nutid. Har man riktigt tur så blir både dåtiden och framtiden fina dagar och fantastiska minnen. Det beror på vad man gör med nutiden.

Carpe diem!

Äntligen!!

image

Nu är dagen här. Efter en riktigt trevlig kväll igår med klassen och en jättefin ceremoni i Västerås domkyrka är jag nu barnmorska! Och jag ska ärligt säga att jag är så nöjd. Med att ha uppfyllt en dröm, ha klarat utbildningen. För den hat varit allt annat än a Walk in the park…
Just nu är jag så nöjd. Och så stolt. Och den känslan ska jag njuta av! Det här är STORT!

Varit sista svängen på Västerås förlossning

Ja, man ska aldrig säga aldrig, men innan jag åker hem på fredag så hinner jag nog inte ens om jag skulle vilja.

Jag var där och skrev en rad i min bok som en fin undersköterska köpt. Åh, jag blir så glad när jag ser de som jobbar där. Jag kommer sakna dem. De har verkligen satt spår i mitt hjärta. Och de har varit med mig från den där första dagen då jag aldrig hade satt min fot på en förlossning tills nu. När jag har förlöst 52 barn och har kommit en lång bit på vägen. Men jag har mycket kvar att lära, och det är väl tur det. Tänk om man kunde allt efter 1,5 års skola.

Om jag själv får barn någon gång så skulle jag vilja föda barn i Västerås. Så kommer det troligen inte bli, då jag har planer på att bo på västkusten. Men hade jag haft möjligheten, då skulle jag inte tveka.

Ett kapitel i mitt liv är till ända, ett nytt ska börja. Livet är förunderligt. Livet tar oss på nya vägar för att vi ska kunna nå våra mål, få det bra. Ibland kanske man undrar varför livet prövar en, varför livet för en på vissa vägar. Men jag tror att det alltid finns en mening. För resan mot målet lär oss ofantligt mycket. Västerås har lärt mig mycket. Om livet, om barnmorskeriet, om mig själv. Och jag reser härifrån med nya erfarenheter och människor som tagit plats i mitt hjärta.

Jag säger inte hejdå. Jag säger vi ses igen!

När man själv gör allting rätt

men det faller på grund av någon annan…. Det är inte det bästa jag vet.

Efter att ha suttit inne och väntat på ett paket som skulle komma någon gång mellan 9-16, inte vågat duscha av rädsla att inte höra när det knackar, att inte kunna springa ner och köpa mat av rädsla att missa försändelsen, så kommer inte paketet. Ringer och får kollinummer, ringer posten för att spåra paketet. Ja, då är det så att det paketet som avsändaren skickade försändelsen med går inte att skicka till privatperson… Så då skickas paketet, som var i Västerås när det upptäcktes, tillbaka till Örebro, för att imorgon förmiddag komma tillbaka till Västerås till postombudet där jag kan hämta ut det.

Ja, först så suger det att jag varit ”fånge i min lägenhet” hela dagen istället för att kunna skriva ut programmen till examensceremonin (eller ätit för den delen). Sen kan man ju undra vad det kostar i miljö, bränsle och arbetskostnader att skicka tillbaka paketet till Örebro (alltså paketet är skickat ännu mer väster ifrån, men Örebro är någon slags mellanhand).

Jaja, paketet kommer imorgon vid lunch så visst jag hinner, men det blir tight med det som ska göras med innehållet innan examensmiddagen imorgon.

Nu ska jag duscha, springa ner o få äta nånting (fem riskakor på nästan 20 timmar är inte mkt att hänga i granen, inräknat nattvilan såklart).. Sen ska jag till förlossningen och signera min bok.

Sen ska jag flyttstäda det sista, för DET har jag INTE tid med imorgon längre. Alls.