Med ett hjärta som tickar alldeles för fort

Tröttheten är bedövande. Det där med att jag tänkte skriva jättemycket under den här lediga veckan blev ingenting. För jag ligger mest i soffan och sover mellan varven. Har gjort lite nytta också, men att vara igång ett par timmar innebär behov att sova några timmar sen. Passar inte mig. Att behöva bromsa. Vila. Stanna upp.

Arytmin har varit sämre sen i slutet av september. Med gräslig försämring sedan torsdags förra veckan. Nu kanske, kanske det börjar vända igen. Jag hoppas och tror det. Så väntan på operationen inte blir så jobbig. För efter att ha svimmat i söndags utan förvarning, slagit nacken i en låda, där någonstans tröttnade jag på den dåliga episoden som jag är i och ringde kardiologen. Det finns inget de kan/vill göra under väntetiden. Jag har redan maxdos på medicinen. De vill inte byta sort nu utan skynda på ingreppet. Och efter att ha bytt medicin fyra gånger, där alla (utom en som aldrig fungerade) fungerat i några månader och sen inte längre, så ser jag inte heller nyttan.

Sen hoppas jag ju så klart på att ingreppet lyckas, även om det inte gjorde det förra gången. För i framtiden skulle det vara skönt att må bra, och när vi eventuellt vill försöka få barn vill jag inte äta medicinen under graviditeten med tanke på riskerna det finns med det. Men jag trodde att jag skulle kunna må dåligt i nio månader så länge barnet mår bra, men efter tre veckor såhär, så inser jag att nio månader att ha takyarytmi är lite väl… Så jag hoppas verkligen de fixar det med det här ingreppet.

Igår skulle jag ha varit på Tjörns bibliotek och pratat om skrivande, författarskap och min bok, men ställde ju in det på grund av sjukdom tidigare i höst, vilket var tur, för jag hade inte orkat stå upp i en timme där igår.

Men utöver arytmin så är livet väldigt bra, helgen innebär jobb, men eftersom sambon är i Berlin så är det lika bra. Efter helgens jobb ska jag hem till ön, andas lite havsluft, det brukar vara läkande.

 

Splittrad

Ni vet när man vill göra så mycket att man inte riktigt vet var man ska börja och ingeting blir gjort. Lite den är det idag.. Men nu har jag iallafall börjat beta av att-göra-listan. Inte att det är något jag måste göra, utan mer vill göra. Jag vill skriva på nya boken, men jag vill också plugga lite gynekologi. Och fixa mat inför morgondagens julbord (nästan klart med det) och tvätta (pågår). Och utöver det så är det miljoner små grejer som pickar på uppmärksamhet. Räkningar, försäkringar, bokföring, skatt, vinst, etc etc…

Men det är bara att börja..

Två fantastiska dagar

Igår var som ni vet dagen då jag signerade min bok på bokmässan. Blev även intervjuad av en tidning, återkommer när artikeln finns att läsa 🙂

På kvällen blev det bubbel hos Therese innan vi åkte in till Park. Hade en fantastisk kväll med mojito, champagne och mer mojito. Glada, trevliga och pratglada människor vart man än vände sig. Fint!

Idag var det lite trött att ta sig upp, så går det när man är hemma vid 4-tiden. Men in till mässan, köpte fler böcker än jag tänkt mig. Men träffade trevliga Simona och fick båda hennes böcker signerade 🙂 Ser fram emot att börja läsa Överenskommelser och sedan Betvingade!
Köpte – och fick signerad- Roy Fares bok Sweet. Ska bli roligt att testa recepten. Gjorde hans kanelbullar med äpple som han gjorde på Go Kväll häromhelgen, mormor o mamma ringde o tackade för supergoda bullar.

Träffade Joanna och bytte bok med henne. Bokens omslag (Nära dig) är väldigt tilltalande (framförallt för mig som gillar rosa, ska bli spännande att läsa historien innanför de rosa pärmarna).

Köpte även Alltid du. Pernilla Alms debutroman. Sprang dock inte på henne så den får stå osignerad i bokhyllan. I hennes förlags monter hittade jag en bok som jag inte hade tänkt få med mig innan, men ni vet ju hur jag är. Jag och kokböcker… Det bästa från Magnolia Bakery New York. Får bjuda på mycket fikor framigenom (fast nu är det ju höstnyttighet som ska börja på måndag.. men men..jag kan baka, andra kan äta).

Även Manne Fagerlinds debut Berg har inga rötter, fick komma med hem.

Sista boken som följde med hem var #prataomdet som jag hittade i RFSU:s monter. Ska läsa den ikväll tänkte jag. I morgon kommer ett inlägg lite på samma tema som jag funderat på ett tag.

Vid 14-tiden mötte jag upp Rebecka och vi gick och åt lunch och vandrade runt på stan lite innan vi gick och såg Hypnotisören. En obehaglig film. Var vuxen och mogen och höll ALDRIG för ögonen. Nästan..

Så helgen har varit riktigt nice och det bästa av allt; i morgon är det bara söndag, en ledig dag till innan det är dags att jobba 🙂

Ha en härlig söndag!

 

Hemkommen från NY

och nu laddas det för bokmässan 😀 Min första bokmässa, den jag sa för ett år sedan att jag skulle stå på, men min egen bok i handen. It’s true. Drömmar går att uppfylla, man måste bara jobba för dem och inte ge upp. Och efter bokmässan tänker jag på allvar börja skriva igen. På bok nummer två. På boken om Louise och Gabriel. Om livet, döden, dåtiden, framtiden. Spännande ska det bli. Att se var berättelsen slutar. Kanske även den i min hand på bokmässan?!

Sågad av Annika Koldenius

Ni kan läsa hela recensionen här.

Det som är intressant är hur olika människor kan uppfatta en och samma bok, text, ja whatever. Som Annika tycker att boken saknar språklig lyster medan BTJ tyckte att jag hade fin hand med språket. Språket är för övrigt det som mina läsare mest gett komplimanger för – och miljöbeskrivningarna. Så som sagt, det är väldigt varierande vad olika personer tycker. Och det i sig är inte heller konstigt. Tänk om vi alla hade gillat precis samma saker. Vad tråkigt det skulle vara då!

 

Recension från BTJ

Häftepos 12119333
Lektör: Hanna Gunnarsson

”Trots konventionella teman som meningen med livet och att finna den rätte har hon hittat
en egen ton och har fin hand med språket.”

 

Man får bara klippa lite ur en recension från BTJ, men detta fanns med och gjorde mig riktigt glad. För språket är något som många har uppskattat och att ha hittat en egen ton, det är ju drömmen! Så nu blir det snart till att börja skriva på nästa bok, uppföljaren. Men först har jag en 270 sidor att skriva på min andra bok, som inte har med varken Klädesholmen eller Sara och Jakob att göra.

Och det känns som om det kommer bli en del skrivande i höst och framförallt från årsskiftet då jag igår fick reda på att jag har fått ett fast jobb från dec-januari, 69% på natten. Bäddar för en del lediga dagar som kan fyllas med skrivtid!

Hurra!

måste få sprida

De vackra ord jag fick om mitt skrivande och min bok:

Mikaela Holm, känner en stor beundran & stolthet över din bok ”När havet blåser ljumma vindar”. Du är en fabulös författarinna! Min konstnärssjäl inspireras av de välformulerade, vackra & poetiska skrifterna…
Tårar, skratt & inte minst igenkännande.
Ja, du kunde inte ha beskrivit boken bättre.
Den handlar om det vi kallar livet.
Ser förväntansfullt fram emot din nästkommande bok
”Varje hjärta har en saga” ♥ ♥ ♥

– Helena Torkar

Små saker som tillsammans värmer hjärtat

Idag har det varit en sådan där fin dag. Då jag förundrats över livet.

Det började i och för sig tråkigt, inställd playdate med N och N, men så är det med små barn, sjukdomar är ett gissel. Men kanske tack vare det (?) så gick N ner till stenungs torg och köpte min bok och lade ut ett foto på facebook. Där kommenterade en tjej som jag tidigare åkt konståkning mot som är syster till min förläggares dotters pojkvän (ja, jag hoppas det blev rätt där) och vi catchade up om åren som gått. Så himla roligt där världen visar sig vara så liten som den faktiskt är!

Jag har promenerat min dagliga halvmil och på vägen hem så träffade jag V. Min barndomsvän, min barndomskärlek. Och vi har inte setts på hur länge som helst, men vi pratade länge Han fick min bok, han fick nämligen ett presentkort på boken i födelsedagspresent av sina föräldrar. Så då signerade jag den med fina ord om våra minnen 🙂

Efter det så åkte jag med R och köpte glass i Skärhamn, pratade om allt och inget och sen gick vi hem till henne och kollade på VHS från några år tillbaka och skrattade.

Nu är det dags för fotboll om en stund och jag kan inte låta bli att vara lycklig över hur den här dagen har fyllt mitt liv med just – liv.

Passar på så här sista lediga dagarna

Att träffa kompisar.

Igår träffade jag J. Vi gick en promenad och pratade om förr, nu, livet och den flickan har ett skratt som smittar, som gör en lycklig. Och jag kan inte låta bli att undra varför man inte ses oftare.

På vägen tillbaka mot ön kom en av mina läsare (eller vad man nu säger.. ) och berättade att hon läst ut boken och att hon tyckte den var bra och väntade på nästa. Hon tyckte om mina miljöbeskrivningar och vissa karaktäristiska delar av mina personer 🙂

Jag gick hem, slängde i mig lite mat och gick till R. En mysig kväll hos henne innan jag gick hem för att kolla på fotbollen (suck, det där var ju ingen bra start..)

Idag ska jag träffa R igen. Vi ska, det tråkiga vädret till trots, äta glass i Skärhamn idag. Det ska bli trevligt. För även om man inte kan tro det så är det sommar nu, jag har min sommarledighet fram till på fredag, sen ska jag jobba tills sista augusti (förhoppningsvis längre) så det gäller att njuta av de lediga dagarna 🙂

Fullt upp

I alla fall känns det så. Även om jag inte riktigt kan säga vad jag gjort. Men kalas, rensning av grejer i källaren, kört prylar till göteborg och sisådär en miljard småpyssel. Min sommarledighet börjar gå mot sitt slut och snart är det dags för jobb. Utvilad? Inte det minsta, men kanske är det så att tröttheten går bort när det blir rutin på dagarna? Man kan ju alltid hoppas 😉

Kikar på boende till Österlen-resan, planerar matinköp inför midsommar, bokför, tänker på nästa bok, fixar med examensbevis, legitimation, papper, kopior, boksigneringstillfällen och  listan över saker att göra verkar aldrig bli kortare…

VIlket klagoinlägg det här blev, det var kanske inte meningen. För jag har haft en jättemysig helg med kalas, släkt och så vidare så tröttheten kom kankse med huvudvärken jag vaknade med.. might be.. jaja, nu ska jag göra mig i ordning, i dag blir det träff med kompisar innan matchen ikväll.

So long