Nostalgi

Sitter och sätter in foton från resan 2010 i album. På tiden kan man säga.. Om fem dagar är det två år sedan resan startade i Moskva. En av killarna vi mötte på Transsibiriska järnvägen skall ut på ny långresa. Och jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk, längta ut.

Till det okomplicerade livet, friheten. Till banala saker som att gå runt i flipflop med målade naglar. Och i min romantisering glömmer jag bort alla magsjukor vi fick, alla djur jag tyckte var obehagliga.

Tänk om man kunde klona tiden. Så att man kunde åka ut och resa en långresa till och när man kom hem så var det ändå september 2012.

Tiden räcker helt enkelt inte till till allt man vill göra. Men på något sätt kanske det man drömmer om ändå blir verklighet igen en dag. Bara att den dagen inte är just nu.

Annonser

Mycket vatten har runnit under broarna

Igår pratade jag med en gammal tonårskompis på facebook. Vi hängde ihop under tonårstiden men sedan delade livet på oss. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess men ändå finns många minnen kvar, fina minnen. Vi bestämde att vi skulle ses i sommar, mycket har hänt sedan dess, många upplevelser har vi fått.

Det var en sak som också slog oss, vad mycket vi gjort sedan vi sågs senast (eller ja, kanske inte sedan vi sågs senast, för vi har sprungit på varandra) men sedan vi verkligen umgicks.

Det är intressant tycker jag, hur mycket man hinner med på några år och hur vi skapar olika slags erfarenheter och gör olika saker. Så i sommar ska vi ses, och det ska bli otroligt roligt att få höra mer om allt hon gjort!

Jag som ofta stressar över allt som jag vill göra glömmer nog ibland att stanna upp och se till vad jag faktiskt hunnit med. Om man ser till de senaste sju-åtta åren så har jag hunnit ta studenten, bott i barcelona, pluggat till sjuksköterska med allt vad det innebär, jobbat som sjuksköterska, backpackat, flyttat till Västerås, nästan hunnit plugga färdigt till barnmorska, skrivit en bok som ges ut nu i sommar, utöver det så har jag rest mycket, varit på ett spanskt bröllop i Navarra, sett Dublin, Marseille, Paris, Bilbao, London, Teneriffa (såklart), Rom, jag har flyttat till Göteborg, från Göteborg, bytt jobb, träffat många fina vänner, listan kan göras lång, men ibland behöver jag nog stanna upp och se till det jag faktiskt åstadkommit. Att vara sjuksköterksa, barnmorska och författare (ja, jag vet att jag inte får kalla mig författare förrän efter två böcker) vid 25 är kanske inte så illa ändå 😉

Vi får se hur listan kommer se ut över önskningar om framtiden så småningom. Nu ligger fokus på att göra färdigt boken och bli klar med barnmorskeutbildningen 🙂

Den 20/9 för ett år sedan

Detta var dagen då vi i bil utan stötdämpning åkte ut i bushen för att bo i nomadtält. Vi stannade på vägen och köpte lite mat. På hostelet sa de att det viktigaste var vodka. Vi köpte ingen, något vi sen skulle ångra bittert…

Vi högg ved, eldade i vår kamin, red på vildhästar (och att galoppera över Mongoliets vidder, det var otroligt häftigt!!) och genomled den värsta natten på många sätt. Vi satt allihop i tältet, i mörkret. Ingen el, ni vet. När vi skulle sova var det lagom varmt. Men mitt i natten hade elden slocknat. Jag och Maria vågade inte gå ut, hundarna skällde och vi hörde fotsteg. Morgan vaknade, surade över att vi inte hade tänt elden igen. Men han gjorde det. Och nu blev det varmt!! Jättevarmt! Jag och Maria som låg närmast kaminen hade ju all värme på oss, vi som nyss legat tätt tätt tätt ihop för att hålla värmen, vi satt nu vid dörren och gläntade på den och fick ilskna tillsägelser från killarna som inte förstod hur varmt vi hade det.

Vi gick ut och kissade, och hade jag inte varit så mörkrädd hade jag gått in och hämtat kameran, för den stjärnhimlen, en sådan himmel har jag aldrig sett och kommer nog aldrig få se heller, den var helt sagolikt vacker!

Och angående vodkan, det hade varit skönt ur värmesynpunkt att ha fått i sig lite sådan…

 

 

Den 19/9 för ett år sedan

Sista natten på tåget gav inte så mycket sömn. Upp 05.30 för att hoppa av i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Men stjärnhimlen som jag fick se gjorde att det var helt klart värt den tidiga väckningen.

Vi blev upphämtade av hostelet och dagen spenderades på sta (efter en lång dusch där vattnet färgades brunt av all skit som rann av våra kroppar efter att inte ha duschat på fem dygn).

Vi åt den första lagade måltiden på lika länge och magen blev nog ganska chockad. Ögat var hungrigare än kroppen. Vi utmanade magknipet med att åka karusell på tivoli.

Vi träffade på barn som försökte tigga vår dricka och godis från oss, och ja, det gjorde ont i hjärtat, men när de började hålla fast oss då blev det obehagligt istället.

På kvällen åt vi mongolsk buffé. Så otroligt god!!

Den 17/9 för ett år sedan

Vaknade kl 9 moskvatid (tågtid) men kl 12 lokal tid. Dagen rullade på, hade lite besök i vagnen av tyskar, en svensk manlig sjuksköterska som jobbade på en ungdomsmottagning. Vi träffade en svensk lite äldre man på perrongen som var så himla söt! Han sa ”var rädda om er” och vi var rörda över hans omtanke.

kvällen spenderade som så många andra inne hos växjökillarna. Vid ett av stoppen i Sibirien skulle vi hoppa av och köpa lite öl. Vagnvärden öppnar dörren och utanför finns – ingenting. What??! Vi bestämmer oss för att ta utevägen till restaurangvagnen. Vi börjar gå, men när vi kommer fram, sisådär 12 vagnar senare är dörren låst. Vi får lite panik och börjar ta oss tillbaka till vår vagn, alla dörrar längs vägen är låsta. Vi tar av oss skorna och sprang tillbaka till vår vagn. Vi hann på och slapp bli kvar i Sibirien. Väl på tåget igen så insåg vi att vår vagnvärd öppnat dörren på fel sida, på andra sidan var det full kommers, men vi vågade inte gå av igen. Vi tog oss till restaurangvagnen innevägen, som var stängd! Men vi viftade med våra sedelbuntar som i nuläget främst bestod av 10-rubelssedlar. Men vi fick iaf köpa öl… Till Sverigepris. Men just då spelade det ingen roll.

Vi gick tillbaka till killarnas kupé och väntade på Bajkalsjön. Väntan var lång. När tåget stannade i Irkutsk hoppade vi av i tron om att det var snö som låg på marken i den +3 gradiga kylan. Men så var inte fallet. En norrman hade också trott det, så det var inte ölen.. 😉

Det var sisådär 20 mil kvar till sjön därifrån och klockan var jättesent så vi gick o la oss..

Den 15/9 för ett år sedan

Vi sov i nästan tolv timmar, man sover ganska bra på ett rytmiskt dunkande tåg, trots ganska hårda och väldigt smala sängar (britsar).

Frukost åts, som bestod av knäckebröd och mjukost på tub och sedan gick vi ut på upptäcktsfärd. Vi träffade på tre killar från Växjö, och de skulle bli våra följeslagare under många dagar.

Vi hamnade i deras kupé ihop med ganska många andra, vi hade trevligt och åt chips med kaviarsmak, och ja, det var lika äckligt som det låter. Eller ja, jag kan väl inte säga att jag gav det en chans 😛

Det blev en lång kväll och den var fantastiskt rolig, en kväll ihop med andra kvällar som gör att den tiden går under en av de roligaste och lyckligaste dagarna.

Den 14/9 för ett år sedan

Det var dagen då vi gick på tåget som skulle ta oss längs delar av den transsibiriska järnvägen. Men först hade vi en hel dag i Moskva att ta till vara.

Vi packade ihop, uppdaterade resdagboken, betalade räkningar och checkade ut. När klockan var 13.00 och alla runt omkring oss åt lunch och drack vin fick vi trots att frukost slutade serveras vid 12.00 ätit gröt och smörgås.

Sen åkte vi till tågstationen och dumpade grejerna för att slippa bära runt på dem hela dagen. Vi kom in i slummen bakom stationen där kvinnor försökte sälja oss mobiltelefoner, alkholiserade män ragglade runt och ramlade på marken.

Vi tog en cola-light-paus o samma trappa som kvällen innan. En ryss kom och pratade med oss, vi pratade dock inte samma språk, men han verkade vara nöjd ändå.

Sedan åkte vi till Röda torget och satte oss och kollade på folk och köpte vykort.

Vi gick till Ul Arbetskaya, en gågata med souveniraffärer.

Träffade en inkastare som kommit från Sydafrika för att spela fotboll.

Åt lunch/middag på starbucks, Alltid lika spännande att äta när man inte har en aning om vad det är.

Vi fördrev tiden med lite MIG-spel innan vi gick till slutet av gatan för att titta på utrikesministeriet.

Vi åkte tunnelbana till tågstationen, en resa som blev omständigare än vi tänkt, men där vi träffade en tonårskilla som inte kunde så mycket engelska som bad oss förklara vad boobies betydde.. Det gick väl sådär kan man säga..

Vi handlade mat, och gjorde missen att betala för att gå på toa på stationen i tro att den var fräschare än på tåget. Det var Asien-style på toaletterna och vi insåg snart att toaletten på tåget var riktigt bra!

Vi kom på tåget, delade vagn med tyskarna från hostelet och delade kupé med en mongolsk kvinna. Jag förvånades över att det var så trångt på tåget, men man vande sig fort.

to be continued…

Den 13/9 för ett år sedan

Vi började Moskva-morgonen med att äta frukost ganska sent. Den här dagen testade vi på havregrynsgröt och syrniki (tjocka plättar gjorda på ost, serveras med creme fraiche). Det smakade bra, men var lite stabbigt.. Gröten var troligen gjord på grädde så efter en fjärdedel ungefär så var vi proppmätta, eller ja det kändes som man hade en cementklump i magen.

Vi åkte till Kievskaya för att åka flodbåt på Moskva-floden. Det var vackert, men kallt. Eller ja, vi hade inte klätt oss för vädret..

Sen hoppade vi av båten en hållplats innan vi tänkt, men det var så kallt så vi tyckte det var bäst. Vi såg en av stalins sju systrar och gick sedan och fick upp värmen på ett café innan vi gick vidare till Kyrkogården för fallna monument, Gorkijparken och sedan mer eller mindre vilse i Moskvas mindre trevliga kvarter..


go

efter att eventuellt ha sett en död man i en park, nästan blivit dödade av hundar kom vi oss tillbaka till hostelet. Vi gick ut och åt mat innan vi gick till tågstationen där tåget skulle gå kvällen därpå.

Vi pratade om livet på vägen dit, rekade bagagerum och supermarket (och gick ändå fel). Köpte lite kvällsmys och satte oss på en trappa och såg på stationsbyggnaden. En kille skrämde oss (mig) och sen gick vi hemåt. Vi gick och gick och gick, tillslut tyckte vi att vi borde vara hemma. Frågade några var vi var, de pekade på kartan att vi var vid KGB. konstigt tyckte vi, det stora huset borde man ju sett. Och ja det gjorde vi, när vi vände oss om.. Haha, fint 🙂

tågstationen

Det var dags att sova sista natten på Godzilla Hostel.

 

 

Den 12/9 för ett år sedan

Vi åt frukost på McDonalds i Moskva som start på dagens sightseeing. Men vi bytte i alla fall ut pommes frites till morötter och läsken till vatten.Kan tilläggas att eftersom vi duschat denna dag så intogs frukosten runt 11.30-tiden.

Sen begav vi oss till Moderna muséet, där vi entusiastiskt började läsa varenda skylt som fanns. Men museet var STORT så efter ett par timmar började vi gå igenom alla rummen bara.

Vi promenerade förbi stadens grundare och vandrade ner för 1920-talets konstnärsgata.

 

Vi träffade en man som höll fast mig hårt i handleden, fick Maria att tro att vi inte skulle komma därifrån. Men det gjorde vi. och vi gick vidare mot KGB:s huvudkontor.

Vi tog en vätskepaus på ett café innan vi såg alla kyrkor på Ul. Varvaka.

 

Vi gick tillbaka till hostelet och vilade en stund innan vi gick och åt. Biff Stroganoff för mig. Sen gick vi till Röda Torget för att se det i kvällsljus.

Vi avslutade kvällen nere vid Moskva-floden och såg en av Stalins sju systrar upplysta innan vi köpte vykort, babuschkadocka och gick tillbaka till hostelet.