Musik när jag skriver

Jag har svårt att skriva när det är helt tyst. Helst vill jag ha min spellista på spotify som jag skapat för just det manus jag skriver för stunden. Den här boken har ju tagit en stund att skriva då det hänt så mycket annat i livet så antal låtar har ökat rejält från första dagen. Just nu är jag uppe i 421 låtar. Självklart är inte alla längre aktuella för att få mig i stämning, men jag tänkte ge er titeln på några av dem som försätter mig i rätt mood när jag ska skriva.

Hur man älskar en sargad själ – Peter Lemarc
Det som håller oss vid liv – Peter Lemarc
I den stora sorgens famn – Ted Gärdestad
Svenska hjärtan – Lasse Lindh
Har du visor min vän – Lill Lindfors
Disparé – Nena Daconte
Be the bigger man – Gaz Brookfield
Breathe (2AM)- Anna Nalick
Allt det bästa – Christina Lindberg
The story – Brandi Carlile

Ger det er en känsla om bokens innehåll?

Välkomna tillbaka till skrivarhörnan

Det har varit en lång bloggpaus och en ännu längre manusskrivarpaus men nu är lusten där och även finns lite tid nu med. Det går inte fort att skriva boken dels för att jag nu ska försöka få ihop allt det röriga som jag skrev för snart ett år sen. Men också för att jag kan skriva de korta stunderna sonen sover (och då de få stunderna han sover någon annanstans än på mig).

Så det kommer ta en stund till innan råmanuset är klart men jag är på gång 🙂

Välkomna tillbaka eller välkomna hit ni som är nya läsare. Jag ska försöka uppdatera så ofta det går, framförallt om skrivande men även om allt annat som kan dyka upp som är värt att skriva om.

2015/01/img_4861.png

Det där med att skriva

utan att veta om någon någonsin kommer få läsa det man skriver.
Den tanken.

När man vet att ämnet är viktigt, men att själva skrivkonsten kanske inte håller.

Samtidigt som man tycker att stora delar är riktigt bra skrivna.

Men så finns den där lilla djävulen på axeln som påpekar att det inte räcker till. Inte duger. För vad tror jag egentligen. Varför skulle just jag och min bok få stort genomslag? I massan av nya böcker, bland alla dessa som drömmer om samma sak som jag. I världen där vi slåss mot redan etablerade författare och människor som är kända för något annat som får ett kontrakt från ett förlag bara genom att ha en idé. För visst hade det känts mer hoppfullt om man hade vetat medan man skrev att den skulle bli utgiven. Nu sitter man istället här och har lagt ner tusentals timmar på ett manus som kanske inte ens kommer bli en bok.

Men nöj dig, tänker säkert en och annan. Du har ju redan fått en bok publicerad. Ja, det har jag och visst är jag glad över det. Men den här boken, detta manuset är så annorlunda. Det är så vackert, så sorgligt, men framförallt viktigt. För dig. För mig. För så många.

Jag hoppas att alla de här timmarnas slit gör att boken kommer finnas i din bokhylla så småningom. Att den berör dig. På något sätt. Hade jag inte haft den förhoppningen hade jag slutat skriva här och nu. För så är det ju. Jag skriver för att jag vill att berättelsen ska bli läst.

När huvudkaraktären i manuset

börjar fundera över vad hon gör med sitt liv så är det svårt att inte göra detsamma. För vem gör jag vad. Och vad skulle jag göra om jag inte skulle dömas av någon. Och har någons dömande mer inflytande än mina egna drömmar. För vems skull gör vi det vi gör. Och om vi lyssnade på oss själva, vad skulle vi då göra?

Och dessutom så är det de människorna som känner dig minst som dömer dig mest. Förhoppningsvis gläds de som står dig närmast med dig när du är lycklig.

 

Dags för lite skrivande igen

Det har legat på is med tanke på bröllopet och inte minst återhämtningen efteråt. Inte för att vi hade något enormt bröllop, men det tog på krafterna på en gravid kvinna (tydligen på de flesta andra med).

Så nu har meningar dykt upp i huvudet igen och hoppas på att bli placerade någonstans i texten. vill så gärna bli klar med manuset nu, och vill att det ska bli sådär bra som jag tänkt mig från början.

Det senaste som dykt upp i huvudet är ”Tror du inte att jag vet att döden alltid finns där? Tror du inte att jag förstår det? Jag som sett döden komma och hämta människor runt mig så många gånger. Men man planerar för morgondagen, man måste. Det är så man gör.”

Vi får väl se, kanske blir det helt struket.. Men alltid bra att ha något att komma igång med, så får man ta bort det sen om det inte funkar i slutänden.

 

Vaken 05.15

och kunde som vanligt inte somna om. Så nu sitter jag med datorn i knäet och hoppas kunna skriva lite på manuset. Dock är jag fortfarande trött och ögonen klibbar igen så det känns lite tveksamt att det kan komma något bra ur den här hjärnan just nu. Bättre de tidiga mornar (nätter) jag vaknar och ändå känner mig pigg, då kan en hel del bli gjort.

Har bläddrat igenom tidningen Skriva i hopp om att bli lite piggare, men inte ens det hjälpte riktigt. Men men, det är väl bara att sätta sig med dokumentet. Det är ju större sannolikhet att det fylls med ord om jag har det framför mig än om det är nedstängt.

 

 

 

Every-morning-you-hav-two-choice-continue...-unknown-Picture-Quotes

Drömmar

Har ni sett babel i vår? Eller åtminstone klippen där Helen Sjöholm och Benny Andersson spelar in författares texter. Vilken oerhört fantastisk uppgift att få, att skriva en text till en melodi av Benny Andersson som ska sjungas in av Helen Sjöholm. Så oerhört gärna jag skulle vilja göra något liknande!

Har ni inte sett dem, så kan ni se klippen på svtplay.

 

Nytt projekt

Började läsa ”4 timmars arbetsvecka – konsten att leva mer och jobba mindre” av Timothy Ferriss igår. Hann inte så långt, men bara genom att läsa något som inspirerar lite grann så väcks idéerna och kreativiteten. Lite som när jag läste ”How to get from where you are to where you want to be” av Jack Canfield. Den sista boken är en av de bästa böckerna jag kommit över. Den köpte jag en natt som spenderades på flygplatsen i Kuala Lumpur 2010 och är läst ett par gånger och är fylld med understrukningar.

Iallafall, jag fick en idé igår, som delvis går hand i hand med det pågående manuset. Men innan jag berättar alltför mycket behöver jag gå igenom planen lite mer. Men snart kommer något nytt. Till just det här manuset har jag flera idéer på hur hela den här berättelsen ska bli mer än bara en bok i mängden. Det finns så mycket man kan göra med en bok som utgångspunkt. Visserligen är prio ett att få klar manuset så jag kan skicka in det till förlagen och hoppas på att någon mer ser storheten i det 😉 Men sen ska jag utveckla idéerna kring olika projekt.

Älskar när inspirationen och idéerna flyger på mig och tack och lov skrev jag ner idén igår när den dök upp, annars kanske den hade varit borta idag. Som så ofta när man kommer på något riktigt bra på kvällen/natten och istället för att skriva ner den så tänker man att idén är såpass bra att man kommer minnas den på morgonen när man vaknar. Nej, ytterst sällan finns den där fantastiska idén kvar. Så skriv ner den medan du minns. Fånga inspirationen när den finns 🙂

 

 

 

Det där med att nå sina drömmar

Jag gillar jakten. Resan mot målet. Trots att jag ofta blir otålig och vill ha det nu. Det gäller att vända den relativt negativa energin som otåligheten är till en drivkraft. Att kämpa mer och hårdare. Lägga ner mer tid på det som ska ta en till målet. Drömma. Visualisera. För vad vet vi om hur långt vi kan gå. Vart vi kan komma.

bild lånad från google

Man blir inte produktiv

Av att gå hemma (och med man menar jag så klart jag). Finns massor av saker att ta tag i men orken och motivationen tryter. Kanske är det för att hjärtat springer på så snabbt som är en av orsakerna.

Pratade med min kardiolog häromdagen och fick svar på mitt 24-timmarsEKG som visade att den tiden jag är vaken ligger min puls mestadels på 130-170 slag i minuten så det är kanske inte så konstigt att jag är trött och känner av det där. Så nu har vi ökat medicindosen igen, är väl inne på femte dagen, men kan inte säga att jag känner någon skillnad. Hjärtat rusar på allt som oftast, även när jag ligger ner.

Nu har han även skickat brev med en plan till min barnmorskemottagning. Om att barnet behöver övervakas under och efter förlossningen med risk för bradykardi och hypoglykemi på grund av betablockeraren den har i sig och att han även vill att det ska finnas hjärtläkare på plats som har koll på mig (men jag antar att det räcker med telemetriövervakning i så fall och att det finns en jour i huset bredvid).

Men som sagt, mycket finns som jag skulle kunna göra, sortera foton, skriva på min bok, planera för bröllopet etc, men inte mycket som blir gjort. Planerar inköp av bebissaker, imorgon ska jag åka en sväng till ullared med en kompis och försöka få tag på så mycket som möjligt. Sen efter den pärsen kommer det behöva vilas hela helgen 😉

Och angående skrivandet då, om man (jag) hade gjort en bra och detaljerad synopsis från början hade man (jag) inte haft det så svårt nu.. Men jag är ju inte ett helt hängivet fan av synopsis, jag vill ha en tanke med boken och lite saker som jag vet ska vara med, men sen vill jag se vart berättelsen för mig. Då blir det mer spännande. Men som sagt, mer lättjobbat hade det ju varit om jag hade en bättre synopsis. Kanske till nästa bok? 😉