Vetgirig

En av de bästa sakerna jag vet är att leta upp kurser jag vill plugga. Jag söker i stort sett varje termin, men pluggar sällan något. Men i höst blir det två kurser, en kurs för mitt företagande om affärsredovisning och en för mitt jobb som barnmorska (men framförallt för min egen skull och för alla tjejer och kvinnor jag möter i mitt liv). Unga, sex och internet heter kursen. Mycket om virtuella övergrepp, ungdomar som säljer sex för att tjäna snabba pengar eller som självskadebeteende.

Det är inte speciellt länge sedan som jag hörde talas om tjejer som sålde sex här i Stenungsund. Så ni som tror att ”det händer inte här” så gör det just det. Och det är vår förbannade skyldighet att lära oss så mycket som möjligt så vi kan vara uppmärksamma och kanske rädda åtminstone ett barn. Kanske ditt barn?! Vet du vad ditt barn gör när det är vid datorn?

Egentligen skulle jag vilja forska om massa olika saker, men jag HATAR allt vad vetenskaplig metod heter. Jag fattar fortfarande inte alla statistiska begrepp. Jag har skrivit en kandidatuppsats och en magisteruppsats, det får räcka. Men det fina är att jag kan få lära mig mer och skriva om saker och ting ändå. Reportageböcker är ett alternativ. Jag har egentligen 4 idéer på lager. Vi får se hur många av dem som blir bok.

Det kan alltid förbättras

men överlag är jag oerhört nöjd hittills med mitt nya manus. Jag hoppas att mina läsare också kommer gilla boken nästa år, men man vet ju aldrig.. Jag hoppas att jag är lite mer hårdhudad den här gången, för precis som att jag inte älskar alla böcker jag läser (som andra kanske tycker är fantastiska) kan inte alla älska mina böcker.

Är oerhört spänd på slutresultatet iallafall. Det här kommer bli bra 🙂

Bytt domän

Ni hittar mig på www.mikaelaskriver.se

Musik när jag skriver

Jag har svårt att skriva när det är helt tyst. Helst vill jag ha min spellista på spotify som jag skapat för just det manus jag skriver för stunden. Den här boken har ju tagit en stund att skriva då det hänt så mycket annat i livet så antal låtar har ökat rejält från första dagen. Just nu är jag uppe i 421 låtar. Självklart är inte alla längre aktuella för att få mig i stämning, men jag tänkte ge er titeln på några av dem som försätter mig i rätt mood när jag ska skriva.

Hur man älskar en sargad själ – Peter Lemarc
Det som håller oss vid liv – Peter Lemarc
I den stora sorgens famn – Ted Gärdestad
Svenska hjärtan – Lasse Lindh
Har du visor min vän – Lill Lindfors
Disparé – Nena Daconte
Be the bigger man – Gaz Brookfield
Breathe (2AM)- Anna Nalick
Allt det bästa – Christina Lindberg
The story – Brandi Carlile

Ger det er en känsla om bokens innehåll?

Välkomna tillbaka till skrivarhörnan

Det har varit en lång bloggpaus och en ännu längre manusskrivarpaus men nu är lusten där och även finns lite tid nu med. Det går inte fort att skriva boken dels för att jag nu ska försöka få ihop allt det röriga som jag skrev för snart ett år sen. Men också för att jag kan skriva de korta stunderna sonen sover (och då de få stunderna han sover någon annanstans än på mig).

Så det kommer ta en stund till innan råmanuset är klart men jag är på gång 🙂

Välkomna tillbaka eller välkomna hit ni som är nya läsare. Jag ska försöka uppdatera så ofta det går, framförallt om skrivande men även om allt annat som kan dyka upp som är värt att skriva om.

Länge sedan och livet har fått en ny dimension

Fokus har varit på allt annat än bloggen senaste tiden. Den 8 september föddes vårt första barn. En alldeles underbar och perfekt liten kille som vi nu fått lära känna i sex veckor. Han är helt bedårande och vi kunde inte vara lyckligare. Att man kan älska någon så fort han fötts är fantastiskt och att han blev en så självklar del av våra liv direkt är otroligt. Minns knappt tiden innan han fanns.

Jaja tänker ni, du låter som vilken annan stolt mamma som helst och det gör jag säkert. Hur går då skrivandet?
Nja inga ord skrivna sen han föddes men suger finns där. Och häromnatten kom jag på en idé till en ny bok. Så här ska skrivas! Snart. Jag ska bara se mig mätt på honom först 😉

Jag längtar

Efter att få träffa knoddus
Och tills fötterna är normal storlek igen så jag kan ha mina egna skor
Och händernas svullnad gått ner så jag få på mig mina fina förlovnings- och vigselringar.

Det börjar bli dags tycker jag. Så vi kan få pussa dina fötter, se dig titta runt i den värld som nu är din. Helt ny. Vara med och skriva dina första kapitel i boken om ditt liv.

Så kom ut och visa dig nu då 🙂

I morgon

5 september imorgon. Datumet jag sagt så många gånger nu. Beräknad födelse av barnet som vuxit sig stor och stark i min mage. Känns dock inte som om det kommer titta ut något litet barn imorgon, men oavsett vilket ska vi få se bebisen imorgon. Ska iväg på tillväxtultraljud efter att magen inte vuxit på fyra veckor. Dock tror jag att bebisen gjort det, för magen känns full av bebis så tror inte det är en liten pys som ligger där inne. Snarare någon som kommer landa på runt 4-kg-strecket.

Försöker hitta ro att skriva lite bok. Få tiden att gå, men det är svårt. Så mycket annat som tar uppmärksamheten. Men berättelsen går framåt. Eller vad vet jag. Ordantalet går framåt. Berättelsen? Jag hoppas det.

Annars händer det inte så mycket. Orken är rätt begränsad och nattsömnen är sisådär. Ska bli spännande att se om jag orkar mer när bebisen är ute. När blodvolymen inte är så stor så kanske hjärtat klarar att pumpa bättre. Kanske kan jag även minska min medicindos då? Kanske kan jag iallafall ta en promenad som inkluderar uppförsbackar. Kom ut nu lille vän, mamma och pappa längtar efter dig!

Slutet av graviditeten är väldigt lik början

Har jag märkt.. Illamåendet är tillbaka och kväljningarna, framförallt vid lukter. Luktsinne utan dess like (trots igensvullen näsa). Humöret är lika glatt o käckt som i början (alternativt som när man var 15 år).. Dagarna segar sig fram. Tröttheten är bedövande. Så på så vis är det ganska likt de där första 12-14 veckorna. Tio dagar kvar till beräknad förlossning. Och jag längtar efter att få träffa den här lille krabaten, få veta vem det är som legat där inne. Och så längtar jag efter att bli av med foglossningen så jag kan vända mig i sängen utan att tro att jag ska gå i bitar. Och kunna använda några andra skor än de ballerina jag gradvis töjt ut under graviditeten (som nu inte passar längre) eller sambons gympaskor i storlek 43,5.

Det är spännande det här med att inte veta vilken dag det kommer hända. Att lägga sig på kvällen och inte veta om det är sista gången vi lägger oss och har bebis på insidan. Max 24 dagar kvar tills det blir igångsättning om det inte kommit igång av sig självt. Men hoppas verkligen det kommer igång av sig självt, igångsättning slutar ofta i snitt och det vill jag slippa. Så håller tummarna att knodden vill ta sig ut själv snart.

Här tyckte jag att jag var jättestor, det är många veckor sen 🙂 oerhört häftig resa man går igenom. Den har varit tuff på många sätt mentalt och fysiskt och att vara sjukskriven har inte varit roligt jämt, men när man inte kan ta på sig strumporna utan att bli andfådd så funkar inte riktigt ett jobb på en akutmottagning. Men det kliar i fingrarna att få sätta en nål, vara i det akuta, göra nytta. Så när knoddus blivit lite större hoppas jag på att kunna ta ett o annat pass på jobbet medan knoddus pappa får lite egentid med sin son/dotter.

Ibland undrar jag

om drömmarna om vad denna bok ska åstadkomma är så stora att de lägger krokben för mig. Jag önskar så att jag får igenom känslan jag vill och att boken berör. Och att någon kanske får sig en tankeställare.

Saknas cirka en fjärdedels manus i nuläget, mycket att göra för att få ihop säcken. Men vi får väl se, en dag ska den stå där i bokhandeln. Och den här gången hoppas jag definitivt att även bokhandlar som akademibokhandeln och så tar in den. Bokia i Stenungsund tog in min bok men hade varit häftigt att se den i fler affärer och inte bara på nätet.